I går var det dax igen.
Mamma hade så himla ont i magen, så hon tog den gul-gröna taxin in till Hotel CLV.
Vi befarade tarmvred igen. Det hade hon för ca två månader sen. Men mamma (och läkarna) trodde nu att det "bara" var förstoppning i stomin. Det är inte så bara, men bättre än tarmvred.
Arma lilla mamma.... Detta är inte alls kul.
För min del så skrämmer detta mig rejält.
Mamma fick morbus crohns 1992. Hon har fistlar och är stomiopererad. Har crohns i tunn-, tjock-, och ändtarm.
Jag fick morbus crohns 2003 (2004). Jag har inga fistlar, är inte opererad. Har crohns i matstrupen, tolvfinger-, tjock-, och ändtarm.
Mamma var 47 år då hon blev sjuk, jag var 35 år när jag blev sjuk, nu är vi 67 och 44 år. Visserligen har forskningen gått framåt.
Men jag vet hur sjuk hon är, och hon är frisk i halsen, vet även hur sjuk jag är.
Min hals går inte att operera, som det går med tarmarna.
Fast man kan aldrig jämföra två personers sjukdomar, dom ser helt olika ut.
Däremot så har pappa och jag ganska likvärdig fibromyalgi. Ibland frågar jag honom om hur han har det, och ibland berättar han hur det är och då kan jag känna igen hans berättelse.
Pappa fick nog diagnosen fibromyalgi då han var i 45-50 års åldern, och jag i 40 års åldern.
Fibromyalgin går inte alls att jämföra med crohns. Crohns är 20 gånger värre, tycker jag.
Båda sjukdomarna är ärftliga. Tyvärr...
Inga roliga tankar och funderingar, men visst finns dom i bakhuvudet hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar