Jag tycker att jag borde vara frisk nu. Fast jag vet inte.
I förgår ringde en gammal läkare till mig. Har inte haft någon kontakt med honom sen 2014. Det var han som tog sönder min tarm under en coloskopiundersökning. Visserligen så är han pensionär sen många år tillbaka, men jobbar fortfarande.
Kanske så har han lite dåligt samvete emot mig, vad vet jag.
Han tycker att jag har ätit alldeles på tok för mycket kortison i år. Det kan leda till både benskörhet och diabetes, kortisonet fördärvar även synen. Han har alltid sagt att jag har en svår och besvärlig crohns.
Jag kan fortfarande inte förstå varför läkaren skrev ut entocort till mig i januari, maxdosen motsvarar 15 mg prednisolon. Kalprotektinet låg på nästan 5000 i januari, ska ligga under 50. Efter 4 veckor fick jag byta till 40 mg prednisolon. Efter den kuren var jag fortfarande inte okej, då jag tog avföringsprov så låg det på 3500. Fortfarande alldeles på tok för högt. Jag har aldrig haft över 1000 tidigare. Jag ordinerade mig själv att starta en ny kur med prednisolon 40 mg. Vi åkte ju då på semester, så jag ringde till lasarettet då vi var hemkomna.
Nu är den gamle läkaren orolig för min hälsa. Så nu ska jag ta nya prover i dag inte bara de vanliga blodproverna, utan han ville kolla upp mig ordentligt, han skulle även skicka mig på bentäthetsmätning. Sen pratade han om att byta mina mediciner som jag har mot min crohns.
En tanke som slog mig i dag är ju att i januari blev jag fel medicinerad. Men det är inte lätt att vara ung ny läkare. Fast han hade ju kunna läst lite i min journal, både med medicinering och provsvar.
Stefan och jag hade bröllopsdag den 30 maj. Han kom hem den 29 maj med tio röda rosor, som han köpt i blomsteraffären. Jag har vårdat dem ömt. I går den 16 juni slängde jag dem. Nu hade de gjort sitt. Men klart kostar de 60:-/styck så ska de väl hålla länge.