Det går framåt, sakta men säkert!

 Ann-Sofie och jag fortsätter att måla, både själva och tillsammans. Färgerna torkar snabbt, så man kan inte dra ut på målandet. I en färgburk har färgen börjat torka, så jag måste nog blanda i lite vatten.

Jag kände att jag behövde ett förstoringsglas, så när jag var på Börjes köpte jag ett. Men sen var Stefan och jag på Hallabro elektriska, där fick jag se ett förstoringsglas med lampor, så det fick följa med mig hem. Lättare att kolla med förstoringsglasen, och mycket lättare med förstoringsglaset med lampor. Nu ser jag vad jag missat i skarvarna, och på de ljusa färgerna skiner numren igenom.

Både pärlmålningen och måla efter nummer är jätte kul, hade nog aldrig testat detta utan Ann-Sofie. Ann-Sofie har redan laddat upp inför nästa projekt, får se hur det blir. Ska bli spännande att se vad min fröken har för tålamod.

Jag har som många andra, för lite tid. Håller på att brodera en adventskalender, skulle ha gjort 2 stycken förra året, men det var bara en som blev färdig. Livet blev helt avslaget i och med att mamma gick bort. Sen stickar jag på med varsin Bamse-olle till till Helmer och Ture. Jo jag håller på med båda samtidigt. På så vis så blir tröjorna färdiga samtidigt. (jag vet att jag är lite knasig).

 Therese och Sofie fick varsitt lapptäcke för ca 25 år sedan. Jag har lagar på Thereses många gånger, men nu går det inte mer. Och hon tycker om att ha detta då de fikar ute. Därför kom jag med förslaget att sy ett nytt lapptäcke till ovansidan, undersidan är hel, så jag kan använda det gamla, och sy på en ny ovansida. Therese skojade med mig om att det ska vara färdigt till den 12 juni. Hahaha, 

Det går inte att vara sysslolös!!

Så fräckt!

 På julafton gick min faster Erna bort, hon skulle ha fyllt 93 år nu i januari.

Det var en fin begravning. Begravningsbyrån gör ett fantastiskt jobb. Istället för att lägga handbuketten på kistan, så ställer de en korg på kistan, där man sticker ner blommorna.

När kistan är nersänkt så placerar de ut blommorna. Det är mycket fint.

Vi var sen inbjudna till minnesstund i församlingshemmet. Där det bjöds på smörgåstårta med lax. Jag fick en kycklingsallad.  Det var inte vara jag som hade beställt special, det var vegetariskt, gluten och lactos fritt, och min bror äter inte fisk. När Clifton skulle ta om så var hans smörgåstårta slut. Fy så fräckt, det var bara Clifton som hade beställt smörgåstårta utan fisk, men det var någon som åt upp den, så han blev inte mätt. När det var dags för kaffet så vågade personalen inte sätta fram specialarna, utan de satte det vid sidan om, och så meddelande de oss.

Hur svårt kan det vara?? Har man inte beställt special-kost, så ska man heller inte ta detta.

Det har hänt mycket i mitt liv!

Det har varit mycket roligt i mitt liv de sista månaderna, men jag har haft det jätte jobbigt också. Kanske att livet håller på att springa ifatt mig.

Ann-Sofie och jag har mycket trevligt och kul tillsammans.  Hon fick raggsocksgarn av mig, så nu har hon stickat de första raggisarna i hela hennes liv. Vi har gjort varsin Diamond paintings tavla. Vårat nästa projekt är att måla efter nummer. Vi letade efter en bild, och båda fastnade för en glögg- eller om det är Gluhnwein, jag tror på Gluhnwein, eftersom det är hel kanel och apelsin.

Både Ann-Sofie och jag tjuvstartade i våran ensamhet med att måla.

Tanken är att vi ska måla tillsammans, så vi träffas en dag i veckan, men så fortsätter vi med målandet  hemma själva också.

Det är riktigt kul, men så pilligt. Ska bli riktigt kul då den är färdig.

Jag har haft riktigt ont i det ena knät, det har tagit så mycket energi för mig. Tänkte att jag haft ont sen i november någon gång, men Sofie påminde mig om att jag hade ont redan i oktober. Knät har gjort att jag inte har kunna sovit om nätterna, inte dagtid heller, det har varit jätte jobbigt att gå. I onsdags blev jag färdig att ringa till VC, och fick komma samma dag. Läkaren gav mig en kortisonspruta. Vilken enorm skillnad. Jag kunde börja gå obehindrad även i trappor, sover nu gott utan att bli väckt av smärta i knät. Läkaren sa till mig att om/när jag får ont igen så ska jag vänta max två veckor med att ringa till VC för en ny kortisonspruta. Sofie är för gullig, hon frågade mig om det var värt att vänta flera månader med att ringa VC, när det hjälpte mig direkt med en spruta. Klart att det var värt att vänta, eller??? Hon har ju tjatat på mig att jag måste ringa VC sen jag fick ont.

I går var Helmers och Tures förskola stängd. Det är länge sedan Sofie frågade om vi ville ha pojkarna, klart att vi ville. Stefan tog semester. Vi körde och hämtade pojkarna i söndags eftermiddag. I går em då vi hade ätit mellis så körde vi hem pojkarna. Det är så mysigt med barnbarnen.