Jag har nog dansat på rostaggar i natt, för jag har så ont i foten.
Jag hade en trevlig helg, och söndag kväll blev mycket tidig.
Bla. för min underbara yrsel. Redan på Öland slog det till för mig flera gånger, så jag höll på att trilla. Lika på på Ikea, vid ett par tillfällen fick jag hålla mig för att stå kvar. Vilken tur att jag inte skulle köra hem, för då hade vi inte kommit långt, yrsen och synrubbningar är en taskig blandning, framför allt bakom ratten.
Inte blev det mycket bättre här hemma, men jag gick ändå och småplockade lite.
Kvällspromenaden blev inställd, jag hade inte klarat av det.
Så jag gick och la mig istället, och hoppades på att jag inte skulle bli så yr att jag trillade omkull där jag låg i min säng. Jag har sovit gott i natt.
Nu när jag åt frukost tittade jag på kortfilmen " Ung Med Cancer ", och till den grät jag.
Filmen finns att se på Hodgkins sida på facebook, eller på Therese blogg.
När min man var sjuk sa vi aldrig att han hade cancer, då var det ordet så laddat, Han hade en tumör.
Nu elva år senare tycker jag inte att cancer är laddat. Nu är det ett djävelskap som ska utrotas.
Min man vann, det ska min dotter också göra.
Jag har inte någon cancer, jag har bara mycket annat, så tyvärr så kommer aldrig jag att vinna.
Möjligen att jag kan vinna över några så inte är kloka, och det är några på Försäkringskassan. Dom är totalt...........! Så länge jag orkar, och så länge jag har min underbara familj ska jag kämpa emot F-K. Dom ska inte få vinna i första taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar