Varför kan jag inte lära mig att vara tyst.

Jag ville inte skrika ut för mycket glädje igår, för jag visste ju att det inte skulle bli så långvarit.
Jag vaknade idag då mannen satte nyckeln i låset och låste ytterdörren. Och jag kunde inte röra mig. Låg på ryggen, funderade på om jag skulle ringa mannen så han kom hem igen. Fan, vad trött jag är på detta liv. Efter många tårar och tandagnissel så lyckades jag reda till kroppen, få bort katten, tur att jag har en Hildingsäng, så jag hissade upp huvudändan lugnt och stilla till sittande ställning, phuu...därefter försökte jag millimeter efter millimeter förflytta kroppen närmare sängkanten för att slutligen få ner benen mot golvet. Ett helt j...a företag, bara för att ta mig ut sängen.
1½ dygn hade jag behållning utav sjukgymnastens behandling. Kanske att jag gick lite för mycket då jag hade mindre ont. Ännu mera ont har jag idag. Det blir att knapra max dos av mina piller idag.
NEJ, jag TÄNKER INTE DEPPA IHOP FÖR DE!

Ikväll ska vi ha gäster, skit samma att det inte är städat. Det är inte de som är det viktigaste. Nej det viktigaste är att vi ska äta, dricka gott, umgås och ha trevligt.
Maten blir något enkelt, som redan finns hemma. Mitt i mitt elände så längtar jag tills ikväll.
Det är dagens ljusglimt.