onsdag 14 augusti 2013

Det syns inte utanpå hur sjuk jag är inuti!

För 10 år sedan så skulle jag aldrig ha ett djur i min säng. Nicki var en jakthund som föredrog hundgården. Maja var tänkt som jakthund, men blev min soffhund, men hon gick inte i trappan så hon stannade på nedre våning. När Lotta flyttade in hos oss så var hon bara nere då hon skulle äta, dricka och gå på lådan. Elsa var tänkt att hon skulle stanna på nerevåningen, men så började hon gå i trappan, och så var hon också i sängen.
Mina djur är mitt allt! Är man sjuk och går hemma 24/7, så blir djuren något speciellt.
 Jag är så glad att jag efter förra veckans akupunktur fortfarande har behållning, har inte tagit de extra tabletterna. Däremot så har värken kommit tillbaka i nacke, axlar, bröstrygg, högra armen, och värst är det i mina fingrar. Men det får jag ta.
 Vårat 60 åriga Fillippa träd, som vanligt är det överfullt med äppelkart på det. Där vattenskotten är längst mäter trädet 3,5 meter högt, och så är det 11 meter i diameter.
 Mitt minne är inte alltid som det ska. Fy vad jag är glömsk ibland. Det värsta är nu att jag lagt av mig två guldringar, en bismark, och en med 5 små diamanter i som jag fick av maken och tjejerna för 5 år sedan då jag fyllde år.  Vad jag har letat, igår var jag tom ute och tömde dammsugarpåsen. Nu letar jag inte mera, någon gång kommer de väl fram. Biskarsring kan jag ju köpa nu, men inte den andra. Fasen, varför lägger jag saker där dom inte ska ligga, och sen inte komma ihåg vart jag lagt de. Jag vet inte om glömskan är med sjukdom eller medicinerna, eller både ock.
 Idag skulle jag städa övervåningen. Dammsugaren står uppe i hallen, och mattorna ligger i en hög nere i hallen. Men fy vad trött jag blev. Så jag trillade omkull i sängen och sov. Tror att jag kan sova runt. Om jag inte städar idag, så kan jag göra det en annan dag!
Som vanligt syns det inte utanpå hur sjuk jag är inuti, och det är jag faktiskt glad över, för tänk om jag skulle få höra, -Fy vad du ser sjuk ut! , Istället får jag höra, -Är du sjuk, du som ser så frisk ut, alltid pigg och glad. Nej, jag tar på mig min fasad. Då jag ligger nerbäddad och är sjaskig är det ingen som får se mig.

4 kommentarer:

  1. Dina solrosor är så fina, idag fick jag se dem i verkligheten.
    Hoppas du hittar ringarna. Trist när man lägger ifrån sig saker och inte hittar dem.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Tack, ja mina solrosor är fina där de står. Tror att jag är blind, för säkert ligger ringarna mitt framför näsan på mig.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Du har så rätt... det är fasaden eller som jag säger.. ska bara sätta på mig ansiktet först för JAG vill att man möter MIG och inte min sjukdom.. Jag ÄR inte MIN SJUKDOM, Jag är JAG som råkar vara sjuk.... & som du skriver när jag är sjaskig ja då visar jag mig INTE bland folk... Icke... det är under min värdighet... & hur DUMT är inte det egentligen.. man skulle ju få så mycket mer förståelse om folk fick se både bra & usla sidor... Men Jag ORKAR inte träffa folk när jag är ras... :-(

    Jag har hund.. Zingo är vår familjemedlem, min kärlek, min vän, mitt sällskap, min motion, min glädje & ibland min sorg... Men han är så oerhört viktig för mig.... Han ger så mycket av må bra känslorna & ställer inga stora krav tillbaka...

    Kul att hitta in till dig :-)
    Ha en fin kväll!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Tack Mickis! Kul att du hittade mig!
    Trevlig helg! Kram Lisa

    SvaraRadera