En snabbis in till Växjö!

Min man har inte varit färdighandlad inför bröllopet. Han hade skor kvar att inhandla.
Han ville att jag skulle följa med, så igår tog jag en bil in till Grand Samarkand.
Jag har ju tyckt att jag behövde ha en klänning till. Har ju bara köpt fyra stycken.

På Indiskan hittade jag en klänning, kanske var det den jag kollade på för ett par veckor sedan, är inte säker, för då var jag på Indiskan nere på stan.
Nå väl, jag behöver ju en klänning! Men till bröllopet ska jag ha klänning nr 4.
Gina hade leggins till mig, och det behöver jag också.
Jag hade inte den rätta shopping-lusten, så jag gjorde vad jag skulle, tog en tur in på Maxi.
Sen fick jag som vanligt vänta på mannen i mitt liv!

 Mannen hittade ett par snyggskor, hans gamla köpte han då vi gifte oss, för 17 år sedan, så nu var det dags.

 Jag hittade även ett par sommarskor, han brukar alltid ha sådan här fast svarta. Omväxling förnöjer!

Och nu är min gräddvita sjal färdig. Tänkte att jag ska ha den på bröllopet, kan ju bli kallt och dragit, kanske.

Önskar er alla en trevlig helg!
hihihi som omväxling så är vi bortbjudna i helgen, vi ska på kalas!

Det var länge sedan!.....
Jag slank in lite om att mannen och dottern dä haft cancer.
Det är länge sedan, långt innan jag började blogga. Hösten 1999 upptäcktes Stefans tumör. Han hade fått Hodgkins sjukdom, som är en sorts lymfcancer. Han genomgick en tuff cellgiftsbehandling, följt av strålning. Cellgiften påbörjades i Lund, och var sen lite växelvis mellan Lund och Växjö.
Strålningen fick han i Lund.
Det var en tuff period, men vi pratade öppet om cancern med tjejerna, de var då 7 och 9 år. De fick följa med till Växjö på cellgift, och de var med nere i Lund på strålningen en gång.
Då Stefan fick sin cancer, sades det att den inte var ärftlig, skönt tyckte vi.

November 2010 var dottern förkyld, och fick då svullna körtlar runt halsen. Hon avvaktade lite.
1 februari 2011 var hon på vårdcentralen, och den 4 februari fick hon beskedet att hon hade fått hodgkins sjukdom. Det var ett tufft besked, Therese hade nyss fyllt 20 år.
Vi kan inte fatta detta, den är ju inte ärftlig, Jo läkarna har kommit på/upptäckt att hodgkins sjukdom är ärftlig.
Vilken jävla smäll!!
Stefan visste ju precis vad Therese gick igenom, och jag gick ännu en gång med vid sidan om.
Stefan är seg, och Therese är lik sin pappa. Båda två vann över "Herr Hodgkins".
Skönt för Therese att hon slapp strålningen.
Therese skriver inte så mycket i sin blogg nu förtiden. Det är 6 månader sen sist. Hon är nu sist i min blogglista.