Mina fina vin-glas!

I söndags kom dottern och pysen hem, med sig hade de tvättkorgen. Det blir en hel del efter skidsemestern. Dottern lämnar underställ, skiddress, vantar, mössor, hjälmen, pjäxorna mm här hemma, eftersom dom inte har något förråd, skidorna är hos pysens föräldrar.
De tvättade själva undan och fick tvätten torr ute. Härligt.

Och så invigde vi grillsäsongen, fläsk och kycklingfile med klyftpotatis, mums. En härlig dag!

I måndags morgon ringde mammas man och väckte mig vid 9-tiden. Inte ofta som han ringer, så då visste jag att något hade hänt. Mamma hade åkt ambulans till CLV i söndags kväll med tarmvred. Som tur var så hade vredet redan lättat på natten, men hon fick stanna kvar för observation.

Jag hade även min målarkurs. Nu är mina vinglas färdiga, och jag är så nöjd.

Jag har målat två hjärtan ena sidan, årtalet 2014 på foten

 Och på andra sidan av glasen står det lycka, vänskap, tro, hopp, kärlek och glädje.

Igår åkte jag och Elsa med S till Växjö och dottern. När dottern gick till jobbet gick jag till sjukgymnasten. Jag skulle åter tjänstgöra som nåldyna. Då jag var färdig där, så gick jag upp och hälsade på lilla mamma.
Jag gick hem till dottern så jag hann ut med Elsa och få maten färdig tills dottern kom ifrån jobbet. Det är så skönt då vi smaskat i oss maten, lägger oss på soffan och sover.
S var tvungen att hämta mig innan dottern skulle tillbaka till jobbet, sen hämtade vi mamma, som blivit utskriven ifrån lasarettet. Fanns ju ingen anledning att hennes man skulle köra till Växjö och hämta henne, blev ju inte så många mils omväg för oss.

Det hände en tragisk grej här utanför Linneryd i går. Ett hus som brann, upp eller ner, hur säger man? En barnfamilj blev hemlösa. Det pratas ju alltid en del, så jag vet inte om de fick ut något ur  huset. Ett hus går ju att ersätta, men jag blir så ledsen, hela familjen blev bostadslösa, tänk vad minnen, presenter, barnens alla saker, kanske snutte-gose djur/filt. Och om barnen var hemma och fick se det tragiska. Se sitt hem försvinna bort, bli taget av herr-eldsflammorna. Jag lider så med familjen. Jag vet ju att de har nära och kära, och tur är väl det, för i nöden prövas de rätta vännerna, så är det!
Det går inte med ord att beskriva, arma familj. Med en tår i ögat , eller två, Gud vad jag lider med er!

Jag har tröttnat på mitt hår, så i torsdags förra veckan var det dax att få lite lockar igen. Jag har ju inte ens en virvel i mitt hår. Nu vill jag bara att min toning ska gå bort, så jag får tillbaka min originalfärg. Jag är aldrig nöjd med nypermanentat hår, det tar några veckor innan lockarna hängt till sig. Det blir väl lagom till sommaren både med färg och lockar!