Hela kroppen bara fortsätter med sin revolution. Och jag kan inte mycket göra åt det.
Men igår var jag på symöte. Å VILKEN LJUSGLIMT dels så är vi ett trevligt gäng.
Och igår fick jag en , nej två överraskningar.
Först så fick jag en hemma virkad duk utav två i gänget, jättefin.
Sen vid fikabordet fick vi allihopa varsin bok,"Livets aviga och räta".
Så nu får vi läsa lite tills nästa symöte.
Vilken tur att jag inte stannade hemma som jag tänkt att göra.
Idag har jag varit och besiktigat den yngre dottens bil. Bilen gick igenom men balken till dragkroken var rostig, så där blev det om besiktning.
Sen var jag hos min sjukgymnast. Nu har hon varit på kurs, så nu ska jag testa att cykla, inte på en vanlig cykel utan på en motioncykel. max 3 minuter/dag utan belastning. Ska se hur detta går, vi ska ha utvärdering om två veckor.
Hon fick lära sig att typ en sån som jag kan försöka mig på mågot nytt för att öka blodgenomströmningen och kroppens endorfin. Värt ett försök, tycker jag. Det kan iallafall knappast bli värre.
Jag har precis läst ut en för mig, gripande bok. Guldvingar av Frida Darell.
En 25-årig tjejs berättelse om liv med Hodgkins sjukdom, samma som min äldre dotter har haft.
Det föll en och annan tår under bokens läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar