torsdag 12 maj 2016

En veckas tjat.

Som jag har tjatat, Sofie har tjatat.
Men vad hjälpte det.
Först idag fick vi vår vilja igenom, och Stefan ringde till vårdcentralen.
Jag misstänkte att det inte skulle finnas någon tid till honom, men jag hade en tid hos min läkare, för jag har några leverfläckar som jag vill ha bort.
Så jag sa till Stefan att om de inte har någon tid till honom, så kunde han ta min tid, och så fick det bli. Jag fick en ny tid.
Varken jag eller Stefan är nu lämpliga bilförare, så jag ringde till Therese, och frågade om hon kunde tänka sig att köra.
Jag erbjöd henne lunch, på så sätt fick vi extra Astrid-snuffs, och lite Signe-kel. Och så fick vi ju även ha Therese hemma hos oss, alltid lika mysigt då ungdomarna är hemma.

4 kommentarer:

  1. Karlar måste man alltid tjata på. Trevlig helg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför ska det alltid vara så, kan man undra.

      Radera
  2. Min karl ska ut på vandring i morgon med övernattning i vindskjul. Han får packa sin egen väska ikväll, men springer efter mig och frågar hela tiden, var finns det, och var finns det...han är som ett litet barn.
    Trevlig Helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, typiskt våra män, tänk vad jag känner igen detta!

      Radera