Jag måste stanna hemma!

När det bestämdes att jag skulle opereras i november, tänkte jag att jag skulle vara förberedd inför julen. Det var jag också.
Tänkte att jag skulle opereras, och sen ta det lugnt, men vara någorlunda pigg.
Men ack vad jag bedrog mig.
I och med att tunntarmen vuxit samman med bukväggen, och att det var någon slags förhårdnad på tjocktarmen, så blev ju operationen lite komplicerad, och drog ut på tiden.
Efter operationen hade jag svårt, nej jag kunde inte kissa. Jag hade 600 ml urin i blåsan, var tvungen att kissa, annars så skulle de tappa mig. Jag kunde inte alls kissa, men så skulle jag göra sista försöket, in på toa, på med duschen och så ringde jag min syster. Vi pratade nog i en halvtimma, och så kissade jag. Vilken lycka, det kom 600 ml.
Jag hade svårt att kissa i ca en vecka, sen var det väl okej i några dagar. Men aldrig får jag vara glad, för därefter kom nya problem. Och jag trodde att jag hade urinvägsinfektion.
I torsdags var jag på VC med det visade ingenting, fick lämna ett nytt urinprov i fredags, men det visade inget det heller. Läkaren skickade urin på odling. Sen har jag inte hört något, men besvären kvarstår.
I lördagskväll kom jag att tänka på att någonstans kanske jag läst att man kan få problem att kissa efter det att man tagit bort livmoden. Hem och leta, och mycket riktigt det så stämde det. Men det stod inget om att besvären kan vara detsamma som då man har urinvägsinfektion.
Det var de de..

Men sen denna himla tröttheten.
I morgon ska vi på Julgalan i Växjö. Det har jag sett fram emot sen vi blev bjudna. Har ringt och kollat mat till mig, och det skulle de fixa. Jag har hoppats på att jag skulle bli så pigg att jag skulle kunna följa med. Men har nu insett att jag inte orkar.
Jag orkade inte vara vaken i lördags då vi var bjudna till Therese och Christian, jag orkade inte vara vaken i söndags då ungdomarna var hemma, utan gick och ja mig innan klockan var 20,30.
Denna veckan jag jag lagt mig ca klockan 21,00, 20,00 och 19,30.
Jag behöver ju lägga mig innan ens galan med artisterna har hunnit börja.
Kortfattat så kan jag meddela att jag fortfarande är trött på att vara trött. Hur ska detta bli då jag blir gammal. Med mina 47 år så är det inte normalt.

Jag har vid några tillfällen fått förfrågan om det inte är drygt att vara sjukpensionär och gå hemma 24/7,  Men nej, hur ska det kunna bli drygt? jag kan ju bara lägga mig, om jag inte somna så slumrar jag en stund. Skulle det vara att jag inte har något att göra, och jag orkar, så kan jag ju alltid sticka en stund. Nackdelen är väl att det inte syns utanpå, hur sjuk jag är inuti. Jag vill ju inte vara sjuk och gå hemma. Har inte alls valt detta liv.

Igår stickade jag färdigt dessa strumpor, de är till en två-åring. Mina knästrumpor var lättsålda, och jag tror att dessa också är lättsålda.

Ha en bra dag!