onsdag 25 maj 2011

Djävuldag, igen...

Idag har jag åter igen varit med min dotter på hennes djävuldag = cellgiftsdag.
Att jag själv har så ont i hela kroppen, och att magen har ballat ur spelar ingen roll. Det stoppar jag i en låda och puttar under sängen. Det är inte viktigt.
Och det blir absolut inte bättre av att gnälla. Det blir bara jobbigt för omgivningen att lyssna på mig, så håll käften på mig.

Jag har mina kroniska krämpor, det är något som jag får leva med i hela mitt liv. Visst gör det ont, men ingenting emot hur ont det gör att se sin dotter sjuk.
Den smärtan går inte att beskriva.
Däremot så när situationen är som den är, så är det skönt att se henne, för trots all skit så mår hon ganska bra.

Jag kan bara uppmuntra er alla att var rädda om det ni har, och njut av livets goda stunder. Livet kan snabbt ta en tragisk vändning. Och då är det försent att ångra.

Jag är så glad att jag har min man, våra döttrar, och givetvis pojkarna!!

"hallonsaft" , "rosevin" ?? läcker färg på cellgiftet iallafall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar