Sorg i familjen!

Så tråkigt då någon är sjuk.

Lotta har inte varit riktigt frisk det sista halvåret. Inte för att hon har visat tecken på att må dåligt. Men hon har ju magrar. Hon var på djursjukhuset i höstas för att jag tyckte att allt inte var okej. Då var proverna okej.

Nu har hon har haft blod i avföringen en tid, men eftersom hon ätit och det verkade som om hon inte mådde dåligt så beslutade vi oss för att avvakta.

Men nu den sista veckan har hon magrat något fruktansvärt, och så slutade hon att äta, bara druckit vatten.

Jag var så ledsen och orolig. I tisdags köpte jag hem välling, vilket hon inte drack, utan jag tog en spruta och tvångsmatade henne. I onsdags kväll tyckte jag att Lotta fått lite energi, då hon morrade åt mig då hon fick välling.

I torsdags började hon att äta ytterst lite.

Och igår var hon med mig hela tiden. Och jag var med henne många gånger om för att ge henne matsällskap . Lotta har haft sin matplats på kistan i hallen, inte för att hon varit bortskämd, men hon har velat ha matsällskap. Hon brukade komma in i köket för att tala om, och hämta oss, för att hon har velat ha kärlek och sällskap då hon skulle äta.

Då jag satt i fåtöljen, som jag brukar, och hade både Elsa och Lotta i mitt knä, kelade Lotta med Elsa som hon aldrig gjort förut.-

Lotta var så kärvänlig, å vad hon pussade matte.

Då mannen kom hem ifrån jobbet, körde vi till veterinären, jag ringde i torsdags och bokade tid. För jag ville inte att Lotta skulle bli sjuk och dålig så att hon fick lida. Han tyckte att vi gjorde ett klokt beslut. Så mager och ynklig som hon var. Då hon var sövd kollade han i munnen, och hon var helt vit i gommen, en frisk katt ska vara rosa/röd i gommen.

Inte för att vi vet vad hon hade för sjukdom, men i all ledsamhet, så kändes det ändå rätt. Vi vet inte om det var något med hennes organ, veterinären sa att det kanske tom kunde vara en tumör.

 

Å, älskade lilla Lotta kissade ner sig i bilen, vilken tur att hon satt i mitt knä, för hon kissade på min jacka. Fast lite mindre trevligt var att urinen rann ner i mitt knä, min tunika, leggins och tom trosorna blev var blöta. Tur var i alla fall att min jacka är lång, så det kom ingen urin i bilsätet.

Då vi kom hem stod det en bukett rosor och ett ljus på trappan. Det värmde riktigt gott!

Stort tack Hardy och Emelie!

Älskade lilla Lotta! Vi hade med oss en låda, med Lottas handduk, som hon legat på uppe i hallfönstret. Hennes handduk fick följa med henne i graven.
Vi har begravt Lotta bredvid våra hundar Nicki och Maja.

Det känns så skönt att Lotta inte hade ont. Visst att hon avmagrat, ätit dåligt osv. Men vi har inte alls märkt att hon mått dåligt.
Saknaden är stor,