Som det kan bli!

Julhelgen har gått fort. För min del så har jag haft jättetrevligt, och mycket otrevligt.
En kombination av detta har gjort att jag är ganska så trött.
Igår vilade jag hela dagen för vi var bortbjudna på kvällen.
Herr Nilsson fyllde 46 år förra veckan, och hade kalas i går kväll.
Det var både gott och trevligt. Och jag orkade vara med tills klockan var ca 22,00.
Jag somnade bums som jag la mig, sov nog innan huvudet landade på kudden. I natt vaknade jag inte ens då mannen kom hem.
De sista nätterna har jag sovit jättebra. Om det bara är så, eller magnetmadrassen påverkar min sömn till det bättre vet jag inte.

Har tänkt att jag även idag ska göra ingenting, eftersom jag inte blev färdig i går. Sov länge, och bara strosa omkring.

Men så helt plötsligt fördärvas mitt lugn.
Mannen och svågern var ute i skogen och röjde, kom hastigt hem, och mannen ropade på mig att han behövde hjälp.
Båda herrarna har skogshuggarbyxor, och det är ju bra, speciellt om man använder dom.
Idag hade båda två sina jaktbyxor på sig, mycket osmart, men det hjälper inte att skälla.
Samarbetet i skogen resulterade i att mannens jaktbyxor, långkalsonger och låret sågades sönder.
Svågern och jag hade också ett samarbete då vi försökte tejpa ihop glipan. Sen körde herrarna in till akuten, för mannens lår måste sys ihop. Det blev ett sprätt på ca 10 cm, tror jag.
Tänk vad röjsågsklingan kan.

Jag trodde att de där båda herrarna lärt sig av svärfars dumheter, att inte använda huggarkläderna.
Mannen hade inte sina huggarstövlar heller, utan jaktstövlarna. ...GGGGGGGGGGGrrrrrrr!

Och så försvann mitt lugn. Jag klarar ju inte av sådant här.