Nja, jag vet inte..

 Jag var 6 år då mamma och pappa köpte pappas barndomshem av farmor och hennes man. Vi hade inga moderna maskiner, utan det var handkraften som gällde. Vi hässjade gräset, som hängde på tork till hö. Sen fick vi ta bort höt ifrån hässjorna, lasta det på traktorsläpet, och sen köra hem höt, som skickades upp på höslinnet med en hökanon.

Det var väl kanske kul att åka hölass, med inte alls kul med jobbet innan. Vi fick inte åka och bada, eller vad det nu var som vi ville göra, förrän dagens arbetet var färdigt. Fördelen var väl att det kom andra barn/ungdomar som hjälpte till med arbetet, för de ville att vi skulle följa med på olika grejer. På så sätt gick det fortare. Vi hade nästan som en ungdomsgård hemma. Det var alltid någon/några hemma hos oss. De som inte bodde i byn eller grannbyn fick mat, med fika fick alla som var hos oss då fikat kom fram.

När man tänker tillbaka till barndomen så var det mycket som var roligt, men man har också många tråkiga minnen. 

Mamma och pappa köpte gården 1974, de skilde sig 1988 (tror jag), sen köpte jag och Stefan gården 2017. Mina syskon har varsitt hus, som är i bra skick, men huset som vi fick är fallfärdigt, så dåligt skick att man inte kan gå in där, så det ska rivas. Så här i efterhand så förstår jag inte varför vi gick med på att vi skulle ha huset, pappa hade kunna behållt det själv.