Stefan hade semester, för vi skulle åka till Ljungby, med dottern. JÄVLA SKIT!
Sofie skulle vara i Ljungby klockan 9,00, för att för fjärde gången operera sin axel.
På lasarettet var det prat med både läkare och sjukgymnast. Och strax efter 10,00 kom de och hämtade Sofie till operation.
Operationen skulle vara färdig 12,00, så jag kunde ringa vid 13-tiden till uppvaket. Men ack vad jag bedrog mig. Operationen var färdig 13,30. 17,20 åkte vi ifrån Ljungby.
Och vi åkte nog lite för tidigt därifrån.
Stefan och jag var bortbjudna till Bettan och Jocke klockan 18,00, men vi ringde och sa att vi blir typ en timma försenade. Skit samma, ens barn är ju det viktigaste!!
Å vad jag lider med Sofie, har nog nästan samma helvete som hon!!
Man är hellre sjuk själv än att ens barn drabbas. Jag förstår hur du känner det. Kram
SvaraRaderaTa ett djupt andetag lilla Lisa, ja du vet precis det där med stress,
SvaraRaderamen man kan stressa med tanken oxå. allt behöver inte klaffa perfekt.
Självklart blir man pissförb.... för dessa sjukdomar, men du vet . . . .
Vad felar hennes axel ?
Ja vi mödrar vi kan både det ena och det andra och det vi inte kan lär vi oss snabbt, eller inte alls.
Allt har sin tid.
Kram/ Eva