Smålänningen i mig!

Jag brukar baka min mormors kringlor. Det är fina kringlor doppade i socker.
Men min mormor bakade även grova kringlor. Men de receptet lyckades hon aldrig att ge mig. När mormor bakade tog hon lite av de, lite av de, ja tills degen känns lagom osv.
För en tid sen fick jag ett recept på grova kringlor, de heter "Älmeboda kringlor". Lite kul tycker jag, eftersom jag kommer ifrån en liten by i Älmeboda socken.
Har i flera dagar tänkt baka, men skjutit det på framtiden. Igår kväll så tänkte jag att kanske i morgon. Upptäckte att jag inte hade någon mjölk hemma, men det måste ju bli lika bra med vassle. Jag har ju vassle i frysen. Så det tog jag fram i går kväll. Det var dumt gjort!!
Idag är jag inte alls vän med min kropp. Det värker i nacken upp i huvudet, och ner i armarna, händerna sover på mig. Ländryggen ner i högra benet känns inte heller okej.
Och där kommer smålänningen i mig fram. Inte kan jag väl slänga 5 dl vassle. nänä... för inte får jag mera vassle om jag gör ostkaka eller hemost, nä'hä.
Efter morgonpromenaden var det bara att starta igång frun till kringelbak!

De blev goda. Bakade på grovt rågmjöl och vetemjöl. Nästa gång ska jag blanda grovt och fint rågmjöl- kanske de blir lite mera lika mormors.

Fast jag bör inte alls fika. Vågen fortsätter att stegra, har gått upp 6 kg sen jag började med kortisonet den 2 september. Då jag slutar med kortisonet så sitter kilona så fint kvar på hela magen runt ryggen.

Mina ringar måste ha krympt, för jag fick inte av mig dom idag. det känns avigt att inte ha ringarna på, men kanske bäst att vara utan dom tills de passar igen.

Då jag inte orkar göra så mycket är det tur att jag har sticket att knåpa med.

De vänstra strumporna är med normalt skaft,  dvs 20 cm. De andra paret som jag nu håller på att sticka är skaftet 30 cm. Mannen ska inte behöva frysa om fötterna.

Ha en bra dag!