torsdag 1 november 2012

Ryhovs sjukhus i Jönköping.

Idag var det åter dags. Min man tog fritt från jobbet för att köra mig.
Jag skulle göra en nervrotsblockard av vänstra sidan av ländryggen.
Det gick ju bra. Men när jag skulle resa mig, fast jag tog det mycket försiktigt eftersom jag hade huvudvärk, yrsel och synrubbningar redan då jag vaknade idag, så trillade jag så lugnt och stilla pladask på golvet, vänsterbenet bara vek sig. Sköterskan blev skitpaff, hon hade aldrig varit med om att någon bara trillar omkull så.
Jaha, det blev att ta mig upp på en brits, hon meddelar läkaren. Därefter hamnade jag på uppvaket. Där jag låg i över tre timmar.
De var oroliga att det tagit kisseriet också. Men det hade det inte. De var två personer då jag skulle på toa´n. Körde fram sängen till dörren, och tog toastolen på hjul och rullade in mig.
Jag blev bedövad från midjan och ner i hela benet. Eftersom halva bäckenet var bedövat kunde jag inte heller stå på högerbenet.
Då jag satt och lättade lite på högra skinkan tappade jag balansen. Jag låg på britsen och testade olika grejer. Fy vilken obehaglig känsla, det går inte att beskriva.
Då jag testade att stå och gå med två levande stöd, och det gick... humm... okej jag klarade det, ringde jag efter mannen som kom med en rullstol och hämtade mig.
Väl hemma så hade bedövningen släppt ännu mera, Jag blev inledd, men sen har jag gått själv här inne i huset. Visst jag håller mig i väggar och möbler, är fortfarande lealös i benet. Bedövningen släpper är ju skönt, mindre skönt är att det börjar kännas efter blockarden.
Men vad gör väl det? Kan jag slippa lite av all värk i hela min underbara kropp så är jag glad! 

1 kommentar:

  1. Usch vad otäckt!! Hur känns det nu? Har värken i ryggen minskat?

    SvaraRadera