tisdag 13 november 2012

Dödsfall!

Livet kan snabbt ta en vändning.
Jag kommer nu knappt ihåg vad jag har gjort.
Hade en trevlig fredag iallafall, då min svägerska var här på ljusstöpning.
På lördaglunch hade vi alla ungdomar hemma på farsdagsmiddag, mycket trevligt. Där efter stod det "vinstöpning med ljus" med symötesgänget.
Det blev två sena kvällar, så jag tänkte att efter detta skulle jag vila ut, men ack vad jag bedrog mig.
I söndagsmorgon 03,45 ringer farmor, helt förtvivlad och säger att vi måste komma, att det hänt något med farfar. Jag och mannen rusar in till dom, vi bor närmsta grannar.
Stefan börjar med upplivningsförsök, och jag ringer SOS. Han jobbar på och jag pratar i telefonen tills räddningstjänsten kommer, tack jan-Åke, Patrik och Peter. Dom fortsätter tills ambulansen kommer, Tack även till ambulanspersonalen. Tyvärr så gick det inte att göra något.
Farfar var ju redan död då vi kom in.
Det kom även en underbar läkare till oss, Christina, som också var underbar.
Det var bara för mig att ringa Stefans syster och mina ungdomar och berätta det tragiska.
Med en chockad farmor försökte vi ta hand om varandra så gått det gick. Vi blev ju tragiskt samlade allihopa.
Farmor minns ingenting, hon minns inte att hon ringde efter oss, att hon släppte in oss. Har inget minne av att räddningstjänsten, ambulansen eller att läkaren varit hos oss.
Jag och svägerskan plockade fram kläder så begravingsbyrån fick klä farfar i hans egna kläder, han var så fin.
Det var först efter lunch som chocken lagt sig och vi blev sansade igen.
Vi har inte velat att farmor skulle sova själv, så hon har nu sovit här hos oss.
Igår var vi hos begravningsbyrån och planerade. Det kom även lite besök. Vi har tagit emot folket inne hos oss, eftersom farmor mest har varit här.
Idag ska vi ner till kyrkan och lyssna på själ-ringningen.

1 kommentar:

  1. Usch...det är så tungt att förlora sina nära och kära. Hoppas att ni finner ro och styrka snart. Tänker på dig. Varma kramar

    SvaraRadera