Det var en tuff dag igår. Maja var ju mitt allt, hon märkte på mig om jag var ledsen eller sjuk.
Dagar då jag var dålig sympatiserade hon med mig.
Jag gick med henne i famnen hela morgonen igår för att underlätta hennes andning, och det känns i min kropp.
Katten Lotta saknar nog också Maja, för hon gick och letade efter henne igår.
Inatt har Lotta sovit på min huvudkudde, med sitt huvud på mitt och en tass rund min hals.
När jag vaknat för att vända mig om har Lotta väntat tills jag lagt mig tillrätta sen har hon gjort detsamma, med huvudet på mitt och tassen runt halsen.
Det är mycket Maja. En del har för sig att djur inget begriper, men det gör dom visst det.
Maja var snäll, klok, envis-mycket envis, har aldrig någonsig varit aggresiv eller visa någon ilska, aldrig bitit någon. En mycket speciell hund, snällare hund kan vi nog aldrig få.
Och Maja var inte alls bortskämd, det går inte att skämma bort någon som redan bestämmer!
Hon visste vad hon ville, och det hon bestämd så fick det bli!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar