2010 Startade jag upp min blogg, men började inte skriva förrän in på 2011. Jag började med min blogg som en bearbetning med hela min sjukdomsbild. Att skriva både glädje och sorg.
Det är inte bra att hålla allt inom sig.
Det är inte bra att hålla allt inom sig.
Jag tror att hon tyckte det var skönt för nära och kära kunde läsa hur hon mådde osv. Det behövde inte bli så mycket sjukdomsprat på så vis.
Dottern skrev i sin blogg, och min man skrev ut hennes inlägg, och la i skrivbordet på jobbet. Nu då han städade skrivbordet, hittade han Thereses blogg. Han hade totalt glömt bort den.
För att inte utskriften ska bli förstörd, har jag satt in den i en pärm. Jag satt och läste i bloggen, tittade på bilderna och grät.
Saknade vissa bilder, så då tog jag fram mitt fotoalbum, och grät lite till.
I början av Thereses sjudomstid började jag att ta mycket kort på henne, vilket hon inte alls gillade.
Men sen ändrade hon sig. Hon har gjort ett fint album om hennes sjukdomstid.
Hon fick alla bilder jag tog på henne, och jag fick alla bilder som Christian tog på henne.
Ibland kan jag sakna att vi inte tog kort på Stefans sjukdomstid, jag har "bara" två bilder på honom, då han hade cancer. Tjejerna var då 7 och 9 år, kanske att tankarna kretsade runt att hålla ihop familjen, stötta varandra, och alltid finnas till hands och tröst.
Idag har vi en härlig vårdag. På morgonpromenaden fick jag se gullvivor, de är så fina!
Nu går det snabbt till vi ska på bröllop, Therese och Christian ska gifta sig.
Tack för att du berättar om det lisa.
SvaraRaderaJag visste inget om Therese och din man.
Jag är rörd till tårar, en del familjer får allt ....
Andra klarar sig fram till 100 årsdagen utan minsta kämpa, man undrar varför .....
Förstår att man blir en sammanhållande familj. Vi är nu i Trollhättan till onsdag.
Sköt om dig kram/ Eva
Jag visste inte heller detta om din dotter och Stefan...
SvaraRaderaFy vad jobbigt ni måste ha haft det...
Tur att allt gick bra och att du ska snart få gå på bröllop :)
Kram!