Allaredan fredag...igen...

 Idag vid 13,30 kom åter mattläggaren. Klart att jag har koll på när han kommer, för visst vill vi ha toaletten färdig nu. Vi har nu varit utan toalett och dusch på övervåningen i 15 dagar.
Idag har han slipat på väggarna, och rullat ut mattan på golvet. Han kommer tillbaka på måndag någon gång.

               Vi har haft lite..humm... åska....  idag.

             Himlen har haft lite olika mönster, till och från...

                             Som tur är så har ovädret inte varit nära, för båda jag och djuren är åskrädda.

Om jag nu ska få gnälla lite, eller mycket, så ni som inte vill veta, så behöver ni inte läsa mera...


I måndags pratade jag åter med min smärtläkare. Denna underbara man. Han tyckte att det var bra att jag hade halverat mina plåster. Och som vanligt går vi åter igenom mina mediciner. Pratar om min otroligt sjuka trötthet. Han är bara för go, han. Nu citerar jag honom.-Inte för att det gör mig något, men det vore ju trevligt för de du umgås med om du är vaken.
Ibland så ökar han mina mediciner, och nästa gång så minskar han på dem.
Phu, jag är nog ett riktigt hopplöst fall, för många inom sjukvården.
Fast jag är inte nöjd med att ha minskat på plåstren, för jag tycker inte alls om min värk. Fasen, fasen, fasen, vad less jag är på detta. Man kan ha lite ont här, och lite ont där, med jag har inte alls lite ont här eller där. Jag har mycket ont i hela kroppen. Varje fotsteg jag tar värker i ländryggen, höfterna, knäna, bröstrygg, axlar och vänstra armen, vänstra armen värker så handen sover. Nacke och huvud värker också konstant.
Så kom igen då du har vatt i min kropp i en vecka. Då förstår du nog mitt underbara liv.
Det är ju verkligen tur att jag har mina underbara ljusglimtar!!!