Både lätt och svårt!

 Tänk vad livet kan vara orättvist. I Sverige har vi inte dödshjälp på människor, vilket jag kan tycka kan vara helt fel. En sjuk människa som ligger och tynar bort, borde väl kunna få hjälp med att avsluta allt sitt lidande.  Hade jag varit ett djur så hade min matte och husse valt all avsluta mitt lidande. Både för att jag inte skulle lida, men även för det ekonomiska. Sjukresor, sjukvård och sen alla läkemedel, det är inget billigt kapitel. Jag är tacksam över skatterna, så vi slipper att betala de verkliga summorna.

Jag tycker att då ett djur blir sjukt så måste man tänka på djurets bästa, och inte på mig. Jag har varit lyhörd på Elsa, ville hennes bästa. Förra veckan ringde jag till veterinären. Vi pratade länge. Hon höll med mig, och tyckte att jag fattade ett klokt beslut. I en hel vecka har jag våndats, inte berättat för familjen om mitt beslut. 

I tisdags åkte jag till Hovmantorp för att hämta Helmer och Ture på förskolan. Mysigt. Då Stefan, Sofie och Fredrik kommit hem och vi  satt samlade och åt middag berättade jag att Elsa skulle till veterinären på onsdagskvällen. Sen skickade jag ett sms till Therese så de också skulle veta om att Elsa skulle få somna in.

 Den stora tumören hade vuxit mycket på kort tid, så veterinären sa att så stor som den är nu så börjar hon snart att få ont av den. Fy så jobbigt det var under hela onsdagen. Men nu är Elsa i himmelen och får åter leka med Signe-bus. Hon får nu även träffa mamma igen.

Rätt beslut, ett klokt beslut. Elsa hade inte blivit piggare, utan bara sämre. Saknaden är enorm... Jag har valt att kremera Elsa, så nästa fredag ska vi hämta hem henne i hennes urna. 

Dagar då Hugo ska komma har jag stigit upp vid kl6.00 så Elsa ska ha hunnit äta innan han kommer. Men det behöver jag inte längre. igår sa jag till Fredrik att han bara kan släppa in Hugo, och idag vaknade jag av att någon hoppade upp i min säng och pussade mig. Vilket trevligt uppvaknande.  Stefan hade försovit sig, men Fredrik har egen husnyckel, 

Fredags morgon, snart dags för en skogspromenad med Hugo!

Tänk vad Hugo trivs i Elsas lilla korg!

Inte lätt att veta när det är dags!

 Våra husdjur är ju våra bebisar. Elsa och jag har varit ett fint team.

Visst, vi har varit många gånger hos veterinären. Elsa har haft sår på ögonen många gånger. En sparbössa med hål i kan man lugnt säga. Många resor till Växjö, Ljungby och de sista åren har vi varit i Väckelsång. Med facit i hand så skulle man ha kollat upp priserna hos de olika klinikerna, Husängen i Väckelsång är billiga, trevliga och så har vi inte så långt dit.

För 4 år sedan blev Elsa sjuk på helgen. Livmoderinflammation, akut operation en söndagskväll. Det var tufft. Februari 2023 opererades hon för juvertumörer, 2 st, en var 4x4x4, och den andra var 7x6x4 cm.  Fy, denna operation var mycket jobbig för Elsa. Vi bestämde då att Elsa inte ska få gå igenom en sådan operation igen. Sommaren 2023 hade hon en knöl på magen, men det var bara en fettknöl, lätt att operera bort. Jag har kollat Elsa regelbundet efter knölar. Tidigt i somras kände jag först en knöl, sen kom det en till, och en till, tumörerna runt slidan gick inte att operera, vilket i hade bestämt att inte göra, utan vi skulle vara lyhörda. I juli blev hon jätte dålig, men veterinären hade semester, så vi sa att vi avvaktar semesterveckan, och efter bara ett par dagar så var hon pigg igen.

Nu den sista månaden har Elsa blivit sämre, nästan lite varje dag. Åt jätte dåligt, hälften av vad hon brukar, ändå så har hon gått upp i vikt, den stora tumören har vuxit mycket på kort tid, och hon har fått flera tumörer. Hon har varit ängslig, inte velat vara själv, stängde jag toalettdörren så spekade hon på dörren och skulle komma in. Hela hennes kroppshållning har ändrats, och hon fick lite jobbigt att bajsa, ibland så hängde inte bakbenen med henne. Hon har inte velat ligga jämte mig i fåtöljen eller i soffan, utan valt golvet. Det är mycket som jag har reagerat på. Men sen har hon varit pigg, kunna sprunget järnet bara runt, runt, runt ute i trädgården, även här inne i huset.

Jag älskar mitt lilla yrväder, Elsis-pälsis. Vill ju inte mista henne. Men ska jag tänka på henne, eller ska jag vara egoistisk och tänka på mig själv??

Vinstöpningen uteblev, Tyvärr!

I år då vi skulle stöpa ljus så saknade vi mamma. Hon tyckte att det var så roligt. 

Men förberedelserna och ljusstöpningen fick bli utan henne.

 Stefan och jag började med att ta bort dörren till gästrummet, för att få ut spjälsängen. Spjälsängen satte vi ute i hallen, där motion cykeln brukar stå. Cykeln flyttade vi in på kontoret. 

Gästsängen flyttade vi också in på kontoret.

Sen var det bara att bära ner ljusstöpningsgrejerna ifrån vinden. Det är perfekt att ha en gammal heltäckningsmatta på golvet, mycket bättre än papper.

Både Stefan och Astrid är sjuka, så Fredrik och pojkarna kom inte, och eftersom de inte kom, så kunde Astrid komma in och stöpa med oss. Det var Therese, Sofie, Astrid, Melker och jag som stöpte

Och fina ljus fick vi, som vanligt.

Tyvärr så blev det lite avslaget, då vi hade strömavbrott i över en timma. Jädrans oväder.

Började städa undan igår, och har fortsatt idag. Alltid skönt att städa bort allt.

Ska smälta undan ljusen på undersidan på ljus kronorna, sen är det färdigt, för i år.

Phu. En sjuk man ligger nerbäddad. Och i morgon ska vi ut till Korrö och äta lunch, sen ska vi till Kyrkan i morgon kväll. Stefan kan varken följa med till Korrö eller till kyrkan.

Härligt fin höst!

Fredrik är nu pappaledig, men jobbar på onsdagar, för Sofie är ledig onsdagar. För ett par veckor sedan så var det studiedag på en onsdag, Sofies chef ville att hon skulle jobba denna dag. Stefan tog då morfar-ledig. Efter frukosten så tog vi den vanliga morgonpromenaden.  Ture satt i vagnen och höll på att somna.

Helmer skulle köra den gröna traktorn, och vattentanken bara skulle sitta på traktorn.

Efter promenade så skulle Helmer åka i mormor och morfars stora traktor. De tog en tur ut till gärdet. Vi har nu tagit hem den  J-D`n ifrån Åskefälla.

Hörselkåporna på, och sen kan vi köra. Helmer är intresserad av alla knappar och spakar.

Hej då mormor och Ture!

Nu ser man under äppelträden, Stefan kan nu klippa hela gräsmattorna.

Efter traktorkörningen så tog Helmer en soffhäng, tittade på TV´n och varvade ner .

Vilken fantastisk helg!

 I fredags kväll körde Stefan och jag ut till Åskefälla, för att lägga i kräftburarna. Och i går körde vi ut för att vittja burarna. på 40 burar fick vi 75 st kräftor. Helt okej.

Det var så lugnt och fridfullt.

På 40 burar fick vi 75 st kräftor, kanske lite okej, för kräftfisket är dåligt i år.

Att stå nere vid sjön, och kolla upp mot Cliftons hus, så fint.

I går em kom Anneli och Persan. Persan och Stefan skulle ut och fiska kräftor här i Linneryd. Strax efter att de var hemkomna så kom Bettan och Jocke. Vi hade en mycket trevlig kväll.
Idag då Stefan och Persan vitjat burarna, de fick endast 16 stycken kräftor.  och ätit frukost så körde de ut i skogen, för att kolla in domänerna. Anneli och jag tog oss en härlig promenad.

Innan Anneli och Persan körde hem så körde vi ut till Korrö för att äta lunch. Tusen Tack Anneli och Persan för en fantastisk god middag. Eftersom kräftfisket är så dåligt i år, så fick de med sig kräftorna som vi fiskat upp ute i Åskefälla i lördags .

Då gästerna kört hem gick vi bort till Therese och hjälpte till att musta lite till. Det är kul då vi hjälps åt. Fast vi pastöriserade inte all must ikväll, utan klockan sprang iväg. Jag får göra det i morgon. 

Ja ha, då har denna helgen tagit skut.

Psalm 799!

Då prästen Anders var här hemma och träffade oss inför mammas begravning läste han psalm 799 för oss. Han läste texten på mammas begravning, Då jag senare mötte Anders utanför vårdcentralen fick jag en kram, och så rabblade han åter texten för mig. Anders var med på mammas urnsättning, och då vi är samlade runt hålet så ber jag Anders läsa psalm 799 återigen. Texten säger så mycket.  Det är  som versen vi hade i dödsannonsen. Den säger också så mycket.

Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag, var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.

Som en fjäril som lyfter från blomman,
som en fågel som lämnar sitt bo
söker själen sin väg mot det höga,
så har jag hört,
så har jag lärt.
Är det sant, så vet du det nu.
Här är jag, var är du?

Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag, var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.

Anders gjorde begravningen så fin. Det är som han säger att vi träffas inte för att mamma har gått bort, utan vi träffas för att mamma har levt, och att vi har fått närvara i hennes liv.

Nu sitter hon uppe i himlen på ett moln och dinglar med benen

Musteri!

 I går kom tjejerna hit, vi skulle musta. Smidigt då man är några stycken som hjälps år.

Sofie, Astrid och Christian står och dela äpplen för fullt.

Ute stod Therese och krossade äpplen, och Stefan pressade äppelkrosset i vår nya hydrauliska fruktpress. Tänk vad smidigt det är med den hydrauliska fruktpressen. Med facit i hand så skulle vi ha köpt denna pressen direkt, men den snåla smålänningen bet mig i ryggen. Stefan skruvade sönder vår skruvpress förra året.  

Åter igen så har vi så mycket äpplen, så grenarna hänger ner på marken.

Ingrid-Marie har hur mycket äpplen som helst.

Pastöriseringen och tappningen är min uppgift. Vi tappar i bag in box påsar, och i spritflaskor och i ölflaskor. Jag har köpt en tång och kapsyler till ölflaskorna.

Lite kaos i köket, med grytor, flaskor och bib-påsar.

Idag hade jag bjudit hit Erno och Stefans mamma på middag. Då de hade kört hem så började jag att plocka äpplen. Om inte grenarna ska gå av så måste vi plocka ner äpplen. Och då jag plockade äpplen så tyckte jag att vi skulle musta. I går fick vi 82 liter must och idag mustade vi 26 liter. Förra helgen fick vi 21 liter. Och vi har fortfarande massor med äpplen.

I eftermiddag då Erno och Asta var här så kom Therese med familj och pratade lite. Jag frågade då vad de skulle äta som i kväll. Taco, humm... inte pizza då?? Grannarna fick ändra på sin meny, för då vi ville ha pizza, så ville Astrid och Melker också äta pizza.

Förra året fick vi 140 liter must, mitt mål är att vi ska ha minst 150 liter. 

De har lovat regn kommande vecka, men om det inte regnar så ska jag förbereda musteriet. Om jag plockar ner äpplen, och krossa dem, så är det smidigt för Stefan att pressa krossen.

I fredags hade mammas urnsättning. Då jag kom in i bårhuset så kände jag panik, för det var inte urnan som vi valt till mamma. Men när jag tittade på baksidan så såg jag blommorna. Tycker att kyrkvaktmästaren skulle tänka på att blomman ska vara utåt emot oss.

Nu är mamma ett avslutat kapitel. Tillbaka till verkligheten. Men mammas minne lever kvar.

Efter urnsättningen så var vi och fikade på Biggans. Sen körde Clifton Sara och Acke hem till mitt. En trevlig kväll efter en tung stund på kyrkogården.