Repris på repris!

 Ibland är det kul med en repris, och ibland så är det mindre kul med en repris.

När det gäller mormor-tisdag så är reprisen underbar. Att åka upp till Hovmantorp så jag är där innan klockan 11.00, så hinner jag baka pannkaksmuffins, äta lunch, och slappa i soffan. För att sen hämta Helmer och Ture vid 13,30-13.45. Komma till förskolan och få bamsekramar av killarna. De har redan vant sig vid att jag bakar pannkaksmuffins till dem. Har gjort detta i några veckor nu.

Båda killarna är trötta så jag låter den göra lite vad de vill, typ leka med tågbanan, och pärla. När jag säger att vi ska gå ut, så plockas täcket fram på altanen. Sen kommer traktorerna och sopbilen ut, följt av spel och pussel.

Därefter så blev det lek på studsmattan. När Sofie kom ifrån jobbet började hon med middagen. Efter en stund så kommer även Fredrik och Stefan. Vi brukar köra hem då killarna sjunker ner i soffan och kollar på TV`n, och jag har diskat undan middagsdisken. Underbara dagar!!

En annan repris som jag inte gillar är ökningen, mitt under minskningen av kortisonet. Den 24/7 pratade jag med mag & tarm på lasarettet, Jag blev ordinerad 30 mg kortison. Den 14 /8 skulle  jag  minska ner på kortisonet till 15 mg, men istället ökade de upp kortisonet till 25 mg/dag. I torsdags var jag ju inne på lasarettet, för att få medicin intravenöst. Sen i fredags ringer sköterskan igen. återigen skulle jag ha minskat ner till 15 mg, men fick istället öka upp kortisonet till 40 mg/dag, dvs 8 tabletter/dag. Och så fick jag tablett mot benskörhet, och en kalcium/d-vitamin. 

En fördelen med all jä--a kortison är att värken har blivit bättre, så jag har minskat ner på alla mina värktabletter.... Men vad jag blir trött på detta.

Då jag var inne på lasarettet så sa sköterskan att om jag blir sämre så måste jag åka in till akuten, för att sen bli inlagd. hummm........