Intensiva dagar!

Det har varit mycket nu för mig den sista veckan, alldeles för mycket.
Måndagen började med stickcafé och målarkurs, tisdagen besökte jag min faster, onsdagen var jag och målade, torsdagen åkte mannen och jag till Ryhovs sjukhus i Jönköping, fredagen tog Elsa och jag en tur till Sofie, lördagen var det ljusstöpning med symötet, så jag hade tänkt att vila i går, men så ringde mamma och ville stöpa ljus hon också så det gjorde vi i går.
När mamma hade åkt hem började jag plocka undan lite, måste ju tömma kärlen på vatten och ljusmassa kom Stefan upp och sa till mig att det kunde stå, behövde inte plocka med det nu.
Min man känner nog mig och min kropp, eftersom han tyckte att jag skulle ta det lugnt och vila.

Då vi stöper ljus tar vi ut min fåtölj med fotpall ifrån bokrummet, täcker golvet med papper, sen bär vi ner ifrån vinden mina grejer som vi har till stöpningen. Innan vi börja doppa knyter vi en mutter i ljusveken, som vi sen klipper bort.

Muttern behövs, om man vill ha raka och fina ljus.

Elsa ville också vara med, fast att hon inte får vara bland grytor och kärl.

 Här har jag gjort en rund ring av kycklingnät och bundit på ljusveke, och av ståltråd har jag gjort ett hjärtan.

Tipset jag jag fått av en god vän, och i lördags så var det en i tjejligan som stöpte sådana, tror att hon har fått tipset av samma person som jag.

Nu får jag ta det lite lugnt och vila upp mig, jag var helt slut så jag var inte på stickcafe´t idag.

Må väl!

Vilken härlig känsla!

I torsdags tog Stefan fritt ifrån jobbet. Jag hade tid på Ryhovs sjukhus i Jönköping, och det tar hela dagen.
Vi körde hemifrån 7,30, skulle lämna Elsa i Växjö hos Sofie. 9,40 var vi framme vid Ryhovs, lite fika innan det var dags. Jag hade tid klockan 10,00.
Jag skulle få en behandling som jag har kallat nervrotsblockad men så heter det inte, men jag kommer inte ihåg vad det heter, men läkaren bedövar först huden, sen bedövar han lite mer längre ner på djupet några gången, därefter börjas behandlingen, läkaren bränner av nervtrådarna som går ner i kotleden. Detta gör skitont, men det var som läkaren sa att han vet att jag har effekt av behandlingen, annars hade jag inte velat göra om det, gjorde detta i december 2014, har gjort det några gånger nu.
klockan 12 var jag färdig, skulle sitta kvar till 13,00, men vi gick tidigare. Ville ju äta och åka hem.
Då vi kom till Växjö tog vi en fika hos Sofie, sen gick bilen hem. Vid 16-tiden var vi hemma.

Jag var så trött så innan klockan var 19,30 låg jag nerbäddad i min snarkelåda.
Tänk så skönt att sova hela natten, inte vakna en enda gång. Och på morgonen då jag vaknade behövde jag inte fundera på hur jag skulle vända mig och ta mig ur sängen, utan bara vända mig och stiga upp. Vilken underbar känsla.
Visst jag är inte smärtfri, för jag har fortfarande ont, men inte alls som innan. Jag kan gå utan att det är en pina, kunna vrida mig i sängen utan att fundera på hur jag ska lyckas göra det.

Lyckliga Lisa

Dagens goda gärning!

I går gjorde jag dagens goda gärning.
Jag plockade ner äpplen i en kasse, sen åkte jag till Tingsryd. Jag hade bestämt med min faster att jag skulle komma på eftermiddags kaffe, jag hade även en kaka med mig. En nybakad äppelkaka, tog ett par extra bitar så hon skulle ha till kvällskaffet.
Tänk vad ett litet besök kan glädja en människa.
Vi skulle egentligen göra små besök lite oftare.

Ha en bra dag! Kram 

Dagarna de går...

... och vi går med.

I söndags hade vi en otroligt vacker dag. Jag torkade två maskiner tvätt ute. Bla två stora dukar, de blev lagom torra så det var bara att ta in och mangla. Så härligt!

Stefan höll på med sitt, och jag försökte klippa ner blommorna, sen gick jag in och plockade lite efter lördagens fest, sen var jag ute igen. Jag vill inte hålla på för mycket med en grej, värken är bedrövlig som den är, så jag behöver ju inte utmana kroppen för mycket på en gång.

I natt har jag sovit väldigt dåligt. Klockan var bara 23,50 då jag började vakna. Vid 1-tiden satte jag på radion, sen har jag legat och halvlurat resten av natten. Vaknar varje gång då jag försökte att vända på mig. Det är tur att vi har en sängram av furu, för jag får ibland ta tag i ramen vid huvudet för att vända på mig. Då klockan var 6,00 steg jag upp, Stefan undrade vad jag skulle göra så tidigt. Han är ju van vid att jag sover flera timmar till, brukar ju inte höra då han stiger upp.
Nej, jag är så less på detta. Men oj, har jag sagt för mycket nu???
Jag har blivit tillsagd att jag inte alltid får säga hur jag mår, eller känner. Det finns någon/några som inte tål att höra om mitt liv. Fast frågar man så får man räkna med ett ärligt svar. Ää skit samma, jag har ältat färdigt med detta, men jag kan inte glömma det, det kommer att följa med mig som en stor speta i hälen.
Nu får det bli lite sömn på soffan.
Ha en bra dag!

Det blev den effekt som jag räknat med!

Jag har många gånger fått höra att vi har för mycket på väggarna.

 I går kväll hade vi bjudit hit våra ungdomar, svärmor och Stefans syster med familj på kräftskiva.

Jag blev lite full-i-fan, då jag tänkte på vad Sofie brukar säga.

Ner med alla kort på ungdomarna.

 Men vårat bröllopskort flyttade jag bara.

Och det blev precis den effekten som jag hade väntat mig.

Jag får nog i framtiden ha hur mycket jag vill på väggarna.

Ramen med tre kort i brukar vi ha i köket, men efter tapetseringen har vi inte hängt upp något ännu, förutom köksklockan.

Korten på tjejerna hängde vi tillbaka redan i går kväll.

De andra hängde jag tillbaka i dag

Jag lät ju spikarna sitta kvar, eftersom tavlorna skulle tillbaka.

Tänk vad nöjd jag är!!

Sockar till Leonard!

Det är alltid kul att sticka till någon.

Nu har jag stickat ett par till en liten kille, tror jag.

Kan undra om det är vad gammel mormor Eva hade tänkt sig.

Vad jag avskyr denna värk!

Triggerpunkts akupunkturen börjar att ge med sig sakta men säkert. Men det lustiga är att jag inte riktigt vet var jag har ont..Jag klarar fortfarande av att komma ur sängen utan att ta extra smärtlindring.
Igår då jag satt, eller skulle sitta och äta frukost hade jag så ont i ländryggen att jag inte kunde sitta normalt. Det fick bli extra smärtlindring och därefter sängen igen. Vilket Elsa gillade,
Idag låg jag och visste inte var jag hade ont, men det var nog ifrån huvudet ner i benen, för jag kunde inte lokalisera varifrån. Jag tog extra smärtlindring precis då jag stigit upp. Tur att jag har de otäcka pillren på nattduksbordet.
Vad jag avskyr denna hemska värk!

I måndags eftermiddag hade jag telefontid med smärtläkaren på Ryhovs sjukhus i Jönköping. Jag har varit där förut, och nu ska jag få komma tillbaka.
Jag ska göra en nervotsblockard. Först bedövas skinkorna, sen sticker läkaren in en lång nål i nerven som går ner i kotleden och bränner av nerven. Ja jissus vad bedövningen gör ont, men själva bränningen känns inte. Jag gjorde detta i december förra året.
Denna behandling görs inte på Växjö lasarett, det är bara Jönköping och jag tror att det var även i Trollhättan. Stefan tar fritt och kör mig, vi har 16-17 mil upp dit. Jobbigt.
Hade varit bra om de hade gjort det i nacken också, men tyvärr gör de inte de.

Idag får jag njuta av att solen skiner.