Den 23 januari började jag äta kortison, en kur på 12 veckor, fast det var en mildare kur. Efter att ha ätit Entokort 9 mg/dag i 4 veckor så kände jag att det inte har hjälpt som det borde. Ringde in till lasarettet, och fick kortisonet utbytt till prednisolon, en kur på 8 veckor, 40 mg i en vecka, därefter ska jag minska ner 5 mg i veckan. Nu har jag bara haft prednisolon i en vecka, men jag har inte märkt stor skillnad. Har fortfarande ont i magen, speciellt då jag har ätit. Börjar även bli lite uppsvälld i ansiktet. Trist.
I tisdags eftermiddag började jag känna mig lite krasslig. Matt och ont i halsen, och i onsdags låg jag pall. Hade sån hosta. Under torsdagen så var lite piggare, nu har det vänt tänkte jag.
Astrid fyller alltid år den sista februari. Hon skulle ha 10 års kalas på fredagskvällen. Jag visste inte om jag skulle gå, men lät Therese bestämma. Och som Therese sa så kommer nog smittan ifrån barnbarnen, så jag var välkommen. En trevlig tacokväll.
Igår var vi bjudna på 60 års kalas, fast där lämnade jag återbud. Vill inte riskera att smitta övriga gäster, och igår var min hosta värre igen.
Det är väl bara att stanna hemma och hosta på. Fast i går fick jag lite energi på förmiddagen. Melker var och spelade polspel i ishockey, så Stefan körde och kollade på den, och jag bakade, först en smal chokladkladdkaka, sen Kristinebergskaka, och därefter kokuskakor. Är sugen på att baka lite bullar också. Men vem ska äta upp alla dessa kakor. Visserligen är det kakor som jag kan äta, men vi fikar ju aldrig.
Idag har vi första mars, våren är på ingång, och snön har i princip smällt bort. Stefan har börjat jobba med veden, hämtar hem, kapar och klyver, och nu är har och hämtar lass nummer 2. Allt är i sin ordning.
Men då går det åt rätt håll. Men ta en kopp kaffe och ät en kaja eller två. Vi äter kaka eller bulle till kaffet varje dag.. Har svårt att dricka en "slät koppar kaffe". Kram
SvaraRadera