Tänk att det ska vara så mycket efter ett dödsfall. Inte nog med sorgen, utan allt annat runt om kring.
Först så ska man vänta på läkaren, ringa begravningsbyrån, träffa begravningsbyrån, planera begravingen, dödsannonsen, minnesstunden, urnsättningen, gravstenen, och boupptäckningen.
Nu pausar vi lite..... Phu...
Och sen rensa upp efter mamma. Alla kläder, mediciner, och allt annat som Erno inte vill ha kvar. Men det värsta är banken. Tänk om de kunde ge rätt information, men nej.
Jag känner igen allt du beskriver. Det borde finnas en instans dit man kunde vända sig, och de skulle kunna guida vidare så man fick den hjälp som behövdes och inget glömdes bort. Man har tankarna på annat håll under just den här tiden. Kram
SvaraRadera