Idag är det en månad sedan som mamma somnade in.
Det har varit en helvetes-månad. Iallafall tur att vi fick begravningen så snabbt. Mamma somnade in den 20/6, och vi hade begravningen den 11/7. Det var bestämt att mamma skulle kremeras, vet inte när vi ska ha urnsättningen..
Mitt liv är en stor kaos... Sömnproblem, totalt helt slut, orkar inget.... Tur att jag har ungdomarna och barnbarnen, fast jag har för första gången i mitt liv nekat dem att komma hem. Men i morgon kommer Sofie med familj hem, till en stor glädje.
Jag tar dagarna som de kommer, gör vad jag vill och orkar. Sover ett par timmar varje dag, och är ändå aldrig utsövd, utan skulle kunna sova hur många timmar till.
Men det gäller att hitta ljusglimtarna här i livet, och jag har en underbar man, underbara döttrar, och deras män, och fyra underbara, härliga barnbarn, älskar dem allihopa! Så livet går vidare...