Lite sentimental!

Våren 1990 köpte vi Olofsberg. En liten mysig stuga. Vi renoverade köket, som var jättelitet, så vi valde att sätta köksskåp utmed hela köksfönstret, så fick det lilla rummet bli matrum, sen målade och tapetserade om i hela huset. 

Tyvärr så blev den snabbt för liten. Stugan var lagom till Stefan och mig. December 1990 fick vi Therese, och april 1992 fick vi Sofie.

Till en början sov vi alla fyra i sovrummet på övervåningen. Men sen flyttade Stefan och jag ut i hallen, det var precis att vi fick plats med en dubbelsäng i hallen.

Det andra rummet på nedervåningen blev automatiskt TV-rum. I tillbyggnaden finns hall, badrum, och en liten skrubb där varmvatten beredaren står.

Hösten 1992 påbörjade vi totalrenoveringen av huset där vi nu bor, mars 1994 flyttade vi från Olofsberg till Norregård. Vi har haft Olofsberg uthyrt sen dess. Vår tredje hyresgäst har bott i stugan i 18 år, tyvärr så somnade hon in för en månad sedan. Sönerna har tömt huset.

Då vi fick tillbaka nycklarna så gick vi upp och kollade i stugan, å vad jag längtar tillbaka dit.

Men det är omöjligt för mig att bo där, sovrum uppe och toalett nere. Det funkar inte för mig med min värk.

Nu är frågan, ska vi fortsätta att hyra ut, eller ska vi sälja??

Det gäller ju att få tag på bra hyresgäster, och hittills ha vi haft tur.