Musteri!

 I går kom tjejerna hit, vi skulle musta. Smidigt då man är några stycken som hjälps år.

Sofie, Astrid och Christian står och dela äpplen för fullt.

Ute stod Therese och krossade äpplen, och Stefan pressade äppelkrosset i vår nya hydrauliska fruktpress. Tänk vad smidigt det är med den hydrauliska fruktpressen. Med facit i hand så skulle vi ha köpt denna pressen direkt, men den snåla smålänningen bet mig i ryggen. Stefan skruvade sönder vår skruvpress förra året.  

Åter igen så har vi så mycket äpplen, så grenarna hänger ner på marken.

Ingrid-Marie har hur mycket äpplen som helst.

Pastöriseringen och tappningen är min uppgift. Vi tappar i bag in box påsar, och i spritflaskor och i ölflaskor. Jag har köpt en tång och kapsyler till ölflaskorna.

Lite kaos i köket, med grytor, flaskor och bib-påsar.

Idag hade jag bjudit hit Erno och Stefans mamma på middag. Då de hade kört hem så började jag att plocka äpplen. Om inte grenarna ska gå av så måste vi plocka ner äpplen. Och då jag plockade äpplen så tyckte jag att vi skulle musta. I går fick vi 82 liter must och idag mustade vi 26 liter. Förra helgen fick vi 21 liter. Och vi har fortfarande massor med äpplen.

I eftermiddag då Erno och Asta var här så kom Therese med familj och pratade lite. Jag frågade då vad de skulle äta som i kväll. Taco, humm... inte pizza då?? Grannarna fick ändra på sin meny, för då vi ville ha pizza, så ville Astrid och Melker också äta pizza.

Förra året fick vi 140 liter must, mitt mål är att vi ska ha minst 150 liter. 

De har lovat regn kommande vecka, men om det inte regnar så ska jag förbereda musteriet. Om jag plockar ner äpplen, och krossa dem, så är det smidigt för Stefan att pressa krossen.

I fredags hade mammas urnsättning. Då jag kom in i bårhuset så kände jag panik, för det var inte urnan som vi valt till mamma. Men när jag tittade på baksidan så såg jag blommorna. Tycker att kyrkvaktmästaren skulle tänka på att blomman ska vara utåt emot oss.

Nu är mamma ett avslutat kapitel. Tillbaka till verkligheten. Men mammas minne lever kvar.

Efter urnsättningen så var vi och fikade på Biggans. Sen körde Clifton Sara och Acke hem till mitt. En trevlig kväll efter en tung stund på kyrkogården.