Psalm 799!

Då prästen Anders var här hemma och träffade oss inför mammas begravning läste han psalm 799 för oss. Han läste texten på mammas begravning, Då jag senare mötte Anders utanför vårdcentralen fick jag en kram, och så rabblade han åter texten för mig. Anders var med på mammas urnsättning, och då vi är samlade runt hålet så ber jag Anders läsa psalm 799 återigen. Texten säger så mycket.  Det är  som versen vi hade i dödsannonsen. Den säger också så mycket.

Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag, var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.

Som en fjäril som lyfter från blomman,
som en fågel som lämnar sitt bo
söker själen sin väg mot det höga,
så har jag hört,
så har jag lärt.
Är det sant, så vet du det nu.
Här är jag, var är du?

Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag, var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.

Anders gjorde begravningen så fin. Det är som han säger att vi träffas inte för att mamma har gått bort, utan vi träffas för att mamma har levt, och att vi har fått närvara i hennes liv.

Nu sitter hon uppe i himlen på ett moln och dinglar med benen