tisdag 25 juni 2024

En heldag med datorn och telefonen!

Igår åkte Clifton, Sara, Acke, Stefan och jag  till Erno. Vi tog en kopp kaffe, och pratade ihop oss.

Där efter gick vi ner till Tingsås begravningsbyrå, för att planera mammas begravning. Vi var överens, med psalmer, solosång, inga problem med varken kista, urna eller blommor.

Vi var även överens om att alla som vill får komma till kyrkan, men det är avslutning i kyrkan. Ingen av oss tycker om minnesstunder, kanske att jag är mest motståndare till dem. 

Då vi ätit lite lunch så körde Clifton hem, Stefan tillbaka till jobbet, Acke diskade, Sara vek i hop en massa kläder som ska ner till Kupan, och jag plockade ibland skorna, slängde en hel del, därefter tömde jag alla mediciner, de ska till apoteket, sen fyllde jag en sopsäck med mammas alla stomi-grejer, den säcken tog Sara och Acke med sig till Växjö, för det finns visst en hjälporganisation som skickar förnödenheter till Ukraina. Då vi åkte ifrån Erno så var vi alla nöjda, men trötta.

Jag var ensam om att åka ner till mamma i bårhuset. Det var så fint att se henne, där hon låg med sina egna kläder, vita byxor, en blommig blus, hennes röda tofflor, en lakrits-godisbit i mungipan och så höll hon Året Runt mot sitt bröst. Så otroligt fint, jag är glad att jag åkte ner till henne, hade ångrat mig annars. Men fy så kall hon var, det var lite otäckt att röra vid henne. 

Idag har jag mestadels suttit med telefonen och datorn. Det är mycket som ska skötas vid en bortgång. Tidningar och lotter som ska sägas upp, försäkringar som ska kollas, och en del annat också. Ibland så är det inte så enkelt att hitta via internet, utan man får leta en stund. Totalt tom i huvudet.

Men ikväll så kom en utav mina bästa vänner på besök, vi satt och ventilerade mycket. Tusen Tack Marika för blomman, och ditt besök, det värmde gott.


6 kommentarer:

  1. Tycker att ni ordnat detta galant!
    Och tagit er igenom en svår dag tillsammans.
    Var och en gör som den vill vid en begravning. Jag tycker att det är fint med minnesstunder. Träffa andra och prata minnen. Inga tal, bara vara tillsammans.
    Fint med vännen! Guld värt! Kram. Anna-Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag fick dåliga upplevelser vid begravningar då jag var barn. Så det är ju därför som jag inte tycker om minnesstunder. Det viktigaste är ju att familjen är överens. Man hör ju talas om syskon som är ovänner, och bråkar i samband med dödsfall.
      Mammas man, mina syskon och jag är överens, skönt! Kram

      Radera
  2. Så bra att du ändå fick en fin bild av din mamma i bårhuset. Du har följt med hela vägen så att säga. Bara själva kyrkavslutningen återstår.
    Allt detta pappersarbete skingrar tankarna en liten stund... Det kanske ändå är lite bra.
    Många kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jo visst skingrar det mina tankar. Men så tänker jag på dem som inte har några barn som hjälper till. Det är ju mycket att tänka på och iakttaga. Kram

      Radera
  3. Det blir otroligt mycket man måste fixa inför en begravning. Det tycks aldrig ta slut med alla papper och intyg. Igår fick jag förhoppningsvis det sista beskedet från någon myndighet i samband med Görans bortgång. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är otroligt mycket som måste fixas. Det ät tur att jag och mina syskon har en bra relation med mammas man.
      Jobbigt för dig då det kommer fortfarande kommer brev.
      Kram

      Radera