Älskade lilla mamma!!

 I torsdags  kväll kl 22,16 ringer Erno, mammas man, och säger att mamma hade hostat till och slutat andas, han hade försökt få liv i henne, utan resultat. Han hade inte ringt 112, så jag sa till honom att göra detta. Själv så går jag ut till Stefan och berättar om samtalet, ringer själv sen 112, och då var ambulansen på väg till mamma.

Jävla skit! Stefan och jag hade druckit vin, så vi kunde inte köra ner till Tingsryd. Varken Therese eller Christian svarade i telefonen, (nattläge) och de hör inte ringklockan. Men då jag slänger sten på TV-rumsfönstret vaknar Christian till liv. Therese, Stefan och jag åker ner till mamma och Erno. Ambulansen hade efter 30 min upplivningsförsök precis åkt då vi kom. 

Alltså mamma var pigg och glad, och hade varit på KUPAN och jobbat på em,. 

Det var många tårar som föll på våra kinder. Jag ringde och väckte mina syskon. Och berättade att lilla mamma somnat in, lugnt och fridfullt. Men hon fick faktiskt det bästa avslut på livet. En bra dag, och inga plågor. Men en chock för oss.

Efter en väntan så kommer läkaren och dödförklarar mamma, säger till mig att jag nu ska ringa begravningsbyrån. De kommer och hämtar henne, men innan hon åker så får hon en lakritsgodisbit i munnen och Året Runts tidningen på bröstet.

Erno följer med oss hem och sover hos oss. 

En helvetesnatt. Jag skulle precis lägga mig när Erno ringde, men kom i säng först 03.30.

Då jag vaknade skickade jag sms till mina syskon, skrev att om de ville så kunde de ringa mig. Sara hann först. Hon undrade om de skulle avbryta midsommarfirandet och komma hem, men nej, definitivt inte, vi ska fira som planerat. 

Det har varit en jobbig dag. Men vi firade midsommar med våra bästa vänner, i all enkelhet.

Det lustiga är att kanske det undermedvetna, jag hade inte alls den menyn som jag brukar ha. Kärlknöl, potatissallad, sill och potatis. Jordgubbar och glass. Inga krussiduller.

Våra vänner hade förstått om vi lämnat återbud, men vi hade haft en sämre midsommarafton i vår ensamhet. Och att prata om mamma är ju ett sorgarbete för mig.

Usch, vem ska jag nu ringa till minst 2-3 ggr/vecka, då jag inte kan ringa mamma?? Kan undra om tjejerna tar över, eller jo det gör dom, eller... 

Phuuuuu, ska nu försöka att sova, utan att gråta mig till sömns. På måndag ska vi vara pigga och alerta för då ska vi träffa begravningsbyrån och planera begravningen.