Vilken fantastisk helg!

 I fredags kväll körde Stefan och jag ut till Åskefälla, för att lägga i kräftburarna. Och i går körde vi ut för att vittja burarna. på 40 burar fick vi 75 st kräftor. Helt okej.

Det var så lugnt och fridfullt.

På 40 burar fick vi 75 st kräftor, kanske lite okej, för kräftfisket är dåligt i år.

Att stå nere vid sjön, och kolla upp mot Cliftons hus, så fint.

I går em kom Anneli och Persan. Persan och Stefan skulle ut och fiska kräftor här i Linneryd. Strax efter att de var hemkomna så kom Bettan och Jocke. Vi hade en mycket trevlig kväll.
Idag då Stefan och Persan vitjat burarna, de fick endast 16 stycken kräftor.  och ätit frukost så körde de ut i skogen, för att kolla in domänerna. Anneli och jag tog oss en härlig promenad.

Innan Anneli och Persan körde hem så körde vi ut till Korrö för att äta lunch. Tusen Tack Anneli och Persan för en fantastisk god middag. Eftersom kräftfisket är så dåligt i år, så fick de med sig kräftorna som vi fiskat upp ute i Åskefälla i lördags .

Då gästerna kört hem gick vi bort till Therese och hjälpte till att musta lite till. Det är kul då vi hjälps åt. Fast vi pastöriserade inte all must ikväll, utan klockan sprang iväg. Jag får göra det i morgon. 

Ja ha, då har denna helgen tagit skut.

Psalm 799!

Då prästen Anders var här hemma och träffade oss inför mammas begravning läste han psalm 799 för oss. Han läste texten på mammas begravning, Då jag senare mötte Anders utanför vårdcentralen fick jag en kram, och så rabblade han åter texten för mig. Anders var med på mammas urnsättning, och då vi är samlade runt hålet så ber jag Anders läsa psalm 799 återigen. Texten säger så mycket.  Det är  som versen vi hade i dödsannonsen. Den säger också så mycket.

Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag, var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.

Som en fjäril som lyfter från blomman,
som en fågel som lämnar sitt bo
söker själen sin väg mot det höga,
så har jag hört,
så har jag lärt.
Är det sant, så vet du det nu.
Här är jag, var är du?

Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag, var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.

Anders gjorde begravningen så fin. Det är som han säger att vi träffas inte för att mamma har gått bort, utan vi träffas för att mamma har levt, och att vi har fått närvara i hennes liv.

Nu sitter hon uppe i himlen på ett moln och dinglar med benen

Musteri!

 I går kom tjejerna hit, vi skulle musta. Smidigt då man är några stycken som hjälps år.

Sofie, Astrid och Christian står och dela äpplen för fullt.

Ute stod Therese och krossade äpplen, och Stefan pressade äppelkrosset i vår nya hydrauliska fruktpress. Tänk vad smidigt det är med den hydrauliska fruktpressen. Med facit i hand så skulle vi ha köpt denna pressen direkt, men den snåla smålänningen bet mig i ryggen. Stefan skruvade sönder vår skruvpress förra året.  

Åter igen så har vi så mycket äpplen, så grenarna hänger ner på marken.

Ingrid-Marie har hur mycket äpplen som helst.

Pastöriseringen och tappningen är min uppgift. Vi tappar i bag in box påsar, och i spritflaskor och i ölflaskor. Jag har köpt en tång och kapsyler till ölflaskorna.

Lite kaos i köket, med grytor, flaskor och bib-påsar.

Idag hade jag bjudit hit Erno och Stefans mamma på middag. Då de hade kört hem så började jag att plocka äpplen. Om inte grenarna ska gå av så måste vi plocka ner äpplen. Och då jag plockade äpplen så tyckte jag att vi skulle musta. I går fick vi 82 liter must och idag mustade vi 26 liter. Förra helgen fick vi 21 liter. Och vi har fortfarande massor med äpplen.

I eftermiddag då Erno och Asta var här så kom Therese med familj och pratade lite. Jag frågade då vad de skulle äta som i kväll. Taco, humm... inte pizza då?? Grannarna fick ändra på sin meny, för då vi ville ha pizza, så ville Astrid och Melker också äta pizza.

Förra året fick vi 140 liter must, mitt mål är att vi ska ha minst 150 liter. 

De har lovat regn kommande vecka, men om det inte regnar så ska jag förbereda musteriet. Om jag plockar ner äpplen, och krossa dem, så är det smidigt för Stefan att pressa krossen.

I fredags hade mammas urnsättning. Då jag kom in i bårhuset så kände jag panik, för det var inte urnan som vi valt till mamma. Men när jag tittade på baksidan så såg jag blommorna. Tycker att kyrkvaktmästaren skulle tänka på att blomman ska vara utåt emot oss.

Nu är mamma ett avslutat kapitel. Tillbaka till verkligheten. Men mammas minne lever kvar.

Efter urnsättningen så var vi och fikade på Biggans. Sen körde Clifton Sara och Acke hem till mitt. En trevlig kväll efter en tung stund på kyrkogården.