Idag är det en månad sedan som mamma somnade in.
Det har varit en helvetes-månad. Iallafall tur att vi fick begravningen så snabbt. Mamma somnade in den 20/6, och vi hade begravningen den 11/7. Det var bestämt att mamma skulle kremeras, vet inte när vi ska ha urnsättningen..
Mitt liv är en stor kaos... Sömnproblem, totalt helt slut, orkar inget.... Tur att jag har ungdomarna och barnbarnen, fast jag har för första gången i mitt liv nekat dem att komma hem. Men i morgon kommer Sofie med familj hem, till en stor glädje.
Jag tar dagarna som de kommer, gör vad jag vill och orkar. Sover ett par timmar varje dag, och är ändå aldrig utsövd, utan skulle kunna sova hur många timmar till.
Men det gäller att hitta ljusglimtarna här i livet, och jag har en underbar man, underbara döttrar, och deras män, och fyra underbara, härliga barnbarn, älskar dem allihopa! Så livet går vidare...
Sorg tar tid och ork. Känn inte att allt ska bli som tidigare. För det blir det inte. Saknaden kommer alltid att finnas där, men den kommer sakta att blekna...
SvaraRaderaOch sorg känns olika hos olika personer. Så bra att du har din nära familj bredvid dig, ni kan stötta varandra och dela sorgen. /mammselen
Jag tror att det hade varit lättare om vi hade vetat att mamma var sjuk, men nu kom det som en chock. Min mormor dog 1990, saknar henne jätte mycket, men hon var svårt cancersjuk, så då kändes det mycket lättare, morfar var också sjuk, så hans bortgång var också lättare.
RaderaTack för din omtanke
Skickar många kramar till dig! /mammselen
SvaraRaderaTack!
RaderaSom min namne, och fina bloggvän, skriver, sorg tar tid.
SvaraRaderaMin mamma var nästan 80 då hon gick bort. Hon hade vistats på demensboende i tio månader. Jag trodde att hon skulle finnas där i flera år. Det gick fortfarande bra att prata med henne och hon kände igen alla. Inte Alzheimers. Men det gick snabbt för henne också. Det tog mindre än en vecka från det hon blev dålig tills hon dog.
Det var två veckor innan yngsta dotterns student. Vi fick in begravningen efter en vecka. Och student en vecka senare.
Sen var jag helt slut och fick en förkylning som varade hela sommarn. Sorg påverkar hela kroppen.Och tar tid. Jag skrev en "bok" om min mamma. För mej själv.
Sköt om dej! Och gläds åt det du kan. Kram 3
Tack!Man är nog aldrig riktigt förberedd på döden.
RaderaFy så jobbigt med begravning och student, allt på en gång.
Kram Lisa