Tänk vad livet kan vara orättvist. I Sverige har vi inte dödshjälp på människor, vilket jag kan tycka kan vara helt fel. En sjuk människa som ligger och tynar bort, borde väl kunna få hjälp med att avsluta allt sitt lidande. Hade jag varit ett djur så hade min matte och husse valt all avsluta mitt lidande. Både för att jag inte skulle lida, men även för det ekonomiska. Sjukresor, sjukvård och sen alla läkemedel, det är inget billigt kapitel. Jag är tacksam över skatterna, så vi slipper att betala de verkliga summorna.
Jag tycker att då ett djur blir sjukt så måste man tänka på djurets bästa, och inte på mig. Jag har varit lyhörd på Elsa, ville hennes bästa. Förra veckan ringde jag till veterinären. Vi pratade länge. Hon höll med mig, och tyckte att jag fattade ett klokt beslut. I en hel vecka har jag våndats, inte berättat för familjen om mitt beslut.
I tisdags åkte jag till Hovmantorp för att hämta Helmer och Ture på förskolan. Mysigt. Då Stefan, Sofie och Fredrik kommit hem och vi satt samlade och åt middag berättade jag att Elsa skulle till veterinären på onsdagskvällen. Sen skickade jag ett sms till Therese så de också skulle veta om att Elsa skulle få somna in.
Den stora tumören hade vuxit mycket på kort tid, så veterinären sa att så stor som den är nu så börjar hon snart att få ont av den. Fy så jobbigt det var under hela onsdagen. Men nu är Elsa i himmelen och får åter leka med Signe-bus. Hon får nu även träffa mamma igen.
Rätt beslut, ett klokt beslut. Elsa hade inte blivit piggare, utan bara sämre. Saknaden är enorm... Jag har valt att kremera Elsa, så nästa fredag ska vi hämta hem henne i hennes urna.
Dagar då Hugo ska komma har jag stigit upp vid kl6.00 så Elsa ska ha hunnit äta innan han kommer. Men det behöver jag inte längre. igår sa jag till Fredrik att han bara kan släppa in Hugo, och idag vaknade jag av att någon hoppade upp i min säng och pussade mig. Vilket trevligt uppvaknande. Stefan hade försovit sig, men Fredrik har egen husnyckel,
Fredags morgon, snart dags för en skogspromenad med Hugo!
Tänk vad Hugo trivs i Elsas lilla korg!
Visst borde alla dödssjuka få hkälp att avsluta sina liv. Narutligtvis ska vi hjälpa våraa lidande djur att somma in.
SvaraRaderaSen tror jag ju vare sig på hund, katt eller människohimmel. Glädjedödare är vad jag är... Och tänk om jag har fel! Ingen vet ju....
Mysigt med Hugo i korgen. Kram
Jag är för all dödshjälp, både för djur och människor.
RaderaMen, nej, du är ingen glädjedödare. Vi lever i ett fritt land och får ha våran egen tro. Jag vet ju att du inte tror på ett annat liv, vilket jag accepterar till 100%, och jag har min tro. Och hoppas att du accepterar min tro.
Hugo är en mysig snäll hund, så jag blir inte ensam om dagarna.
Kram
Så tråkigt att läsa detta. Vi hade samma problem med både Milou och Santos, men vi valde att låta dem somna in i stället för att lida. Sorgen och saknaden är enorm, men det ändå en ytröst och veta att man gjort rätt. Tänker mycket på dig. Tröstekramar.
SvaraRadera