Det har varit mycket roligt i mitt liv de sista månaderna, men jag har haft det jätte jobbigt också. Kanske att livet håller på att springa ifatt mig.
Ann-Sofie och jag har mycket trevligt och kul tillsammans. Hon fick raggsocksgarn av mig, så nu har hon stickat de första raggisarna i hela hennes liv. Vi har gjort varsin Diamond paintings tavla. Vårat nästa projekt är att måla efter nummer. Vi letade efter en bild, och båda fastnade för en glögg- eller om det är Gluhnwein, jag tror på Gluhnwein, eftersom det är hel kanel och apelsin.
Både Ann-Sofie och jag tjuvstartade i våran ensamhet med att måla.
Tanken är att vi ska måla tillsammans, så vi träffas en dag i veckan, men så fortsätter vi med målandet hemma själva också.
Det är riktigt kul, men så pilligt. Ska bli riktigt kul då den är färdig.
Jag har haft riktigt ont i det ena knät, det har tagit så mycket energi för mig. Tänkte att jag haft ont sen i november någon gång, men Sofie påminde mig om att jag hade ont redan i oktober. Knät har gjort att jag inte har kunna sovit om nätterna, inte dagtid heller, det har varit jätte jobbigt att gå. I onsdags blev jag färdig att ringa till VC, och fick komma samma dag. Läkaren gav mig en kortisonspruta. Vilken enorm skillnad. Jag kunde börja gå obehindrad även i trappor, sover nu gott utan att bli väckt av smärta i knät. Läkaren sa till mig att om/när jag får ont igen så ska jag vänta max två veckor med att ringa till VC för en ny kortisonspruta. Sofie är för gullig, hon frågade mig om det var värt att vänta flera månader med att ringa VC, när det hjälpte mig direkt med en spruta. Klart att det var värt att vänta, eller??? Hon har ju tjatat på mig att jag måste ringa VC sen jag fick ont.
I går var Helmers och Tures förskola stängd. Det är länge sedan Sofie frågade om vi ville ha pojkarna, klart att vi ville. Stefan tog semester. Vi körde och hämtade pojkarna i söndags eftermiddag. I går em då vi hade ätit mellis så körde vi hem pojkarna. Det är så mysigt med barnbarnen.
